Kunde inte somna igår. Tänkte på allt som inte fanns, och det som redan existerar.

Funderade på vilken klänning jag skulle ha på bröllopet. Skulle jag ta någon av de jag redan äger, eller köpa en helt ny?

Jag har en svart jag skulle vilja använda, men man får ju inte använda svart på bröllop. Inte helsvart i alla fall. Tänkte att K inte skulle bry sig, hon bryr sig inte om regler på det sättet.

Undrade om jag någonsin skulle sluta vara rädd och om jag skulle lyckas här i livet. Man måste ju våga om man ska komma någon vart. Funderade på om jag skulle börja gå till en psykolog igen. Men tanken slogs bort fort. Hur ska jag kunna lita på en psykolog igen?

Somnade till slut och drömde mardrömmar. Om platser jag besökt, fast ändå aldrig vart till. Om monster och mörker. Kanske världens undergång. Bara min fantasi som spökar.

Undrar vem jag var, och vem jag är. Och hur hela historien slutar.

Har du vågat se

På vem du faktiskt blev kär i?

På den du påstod dig älska

Den som inte gav upp

Trots att du var som du är

Jag är värre

Än du tror

Gör du mig illa igen

Får du faktiskt skylla dig själv

Jag är inte bättre

Men jag skulle aldrig

Gjort samma sak mot dig

Inte ens om du bad om det

Men nu är du slut

Vi är döda

Och det är över

Låter du bli mig

Så låter jag bli dig

Men rör du mig

Så slår jag ner dig

Tills du får veta hur det känns

På dödens väg vandrar de

Bort från livets väg

Syns inte, känns inte

Men genom tunna väggar

Hörs allt

Det du inte hör kan du inte se

Det du inte hör kan du inte känna

Lyssna, lyssna genom väggen

Då vet du, vilka de är

När du hör, kan du känna dom

När du hör, kan du se dom

När du hör, kan du hjälpa dom

Men om du inte lyssnar

Ser du dem inte

Som en vissen ros

Som en kall sten

Rädd som springbocken

Farlig som buffeln

Skygg som en blomma

Maktgalen som en politiker

Hon lyssnar, försöker förstå

Han pratar, men lyssnar inte

Hennes liv förändras för all framtid

Han förstår inte sitt misstag

Hennes liv försvann

Han fick behålla sitt

Söndersliten himmel

Med trasigt svarta moln

Som färgar

Likt en oklar målning

En målning

Av de mörkaste färger

Du kan hitta

Den kan vara vacker att se på

Men den gömmer något annat

Den kan gömma en sanning

Som ingen trodde fanns

Så titta inte utan att se

För att då får du ångra dig

Sanningen är här nu

Och den är här för att stanna

Okej, kanske ska presentera mig själv lite grann. Jag är en tjej som för tillfället bor i Sthlm, som drömmer om att bli författare(Bland annat). Jag har skrivit hela mitt liv, allt från dagböcker, berättelser, noveller och dikter.

Har skrivit en diktsamling, som inget förlag hittils nappat på;) What are the odds? Haha.

Så har lagt den på hyllan ett tag och satsar istället på att skriva en bok. En verklighetsbaserad roman. Väldigt intressant är den, kan jag lova.

Skriver även nya dikter då och då, mest för att få utlopp för känslor. Skriver dock enbart dikter på engelska just nu, vet inte varför. Tröttnat på svenska kanske?

Men jag lägger ut lite äldre, svenska dikter också. För att visa vem jag är.

Yes, det var lite om mig. Ha en bra dag alla där ute!

Fängslad i stadens dimma

Långt borta från allt som betyder

Någonting fattas

Någonting saknas

Men jag hittar inte vad

Tvingad att ge

Men får inte ta

Förtvivlan i dina ögon när jag slutar ge

Gör mig rädd

Rädd att du aldrig ska sluta ta

Snart har jag slut på saker att ge

Snart måste jag börja ta

Men har du något att ge mig?

Önskar det kunde ta slut nu

För att snart orkar jag faktiskt inte mer

Kanske älskade vi varandra

Tills gryningen tog slut

Kanske hatade vi varandra

Fast det aldrig tog slut

Tog mitt namn i ditt

Fast ditt namn var fel

Och insåg alldeles för sent

Att jag inte kom undan

Såg dig aldrig mer än så

Än pengar med ett namn på

För dig var jag inget annat

Än en hylla att lägga skiten på

Kanske älskade vi att hata varandra

När passionen dog ut

Kanske hatade vi att älska varandra

När vi inte hade mer

Önskade att det var mer än så

Fast det inte fanns något kvar

Trodde på dig till slutet

Och sen fanns du inte kvar

Du ville inte se mig mer

Det gjorde du klart

Skulden gav du mig

Trots att det var din skit som var kvar

Nu är jag här

Och du är där

Jag behöver inte se dig mer

Nej, aldrig mer