Som inget annat fanns, så finns inte jag heller. Önskar ibland att det var annorlunda. Men jag vill inte veta, vad som kunnat hända.

Sömnlös igen, paranoid till max. Vad finns egentligen i mörkret? Tänkte på en mardröm jag hade en gång, hur rädd den gjorde mig. Eftersom det var mer verkligt än overkligt. Skrämde upp mig själv, igen. Och hoppades åter igen att jag aldrig mer ska drömma så.

Nej, nu måste jag gå. Verkligheten kallar.

Kunde inte somna igår. Tänkte på allt som inte fanns, och det som redan existerar.

Funderade på vilken klänning jag skulle ha på bröllopet. Skulle jag ta någon av de jag redan äger, eller köpa en helt ny?

Jag har en svart jag skulle vilja använda, men man får ju inte använda svart på bröllop. Inte helsvart i alla fall. Tänkte att K inte skulle bry sig, hon bryr sig inte om regler på det sättet.

Undrade om jag någonsin skulle sluta vara rädd och om jag skulle lyckas här i livet. Man måste ju våga om man ska komma någon vart. Funderade på om jag skulle börja gå till en psykolog igen. Men tanken slogs bort fort. Hur ska jag kunna lita på en psykolog igen?

Somnade till slut och drömde mardrömmar. Om platser jag besökt, fast ändå aldrig vart till. Om monster och mörker. Kanske världens undergång. Bara min fantasi som spökar.

Undrar vem jag var, och vem jag är. Och hur hela historien slutar.