Livet är ju inte alltid lätt, har man lärt sig genom åren. Det positiva är att det blir bättre, ju starkare man blir. Det negativa är att livet tycks fortsätta vara svårt. Man undrar konstant: När ska det bli bättre då?

Jag vet inte hur de där människorna gör, som påstår sig kunna vara glad och lycklig nästan hela tiden. Ljuger dom, överdriver dom eller är det helt enkelt sanning? Hur kommer man i så fall dit?

Handlar det om att bli nöjd med sig själv, att förlåta sitt förflutna, eller vad?

Jag har bestämt mig för att vara positiv mot livet, och det är jag, men samtidigt så hamnar jag i dessa mörka tankar. Detta gör då att jag samtidigt är positiv men också väldigt negativ, på samma gång. Jag har två olika tankegångar, hela tiden. Detta kan göra mig väldigt ego, eftersom jag är så inne i mig själv hela tiden.

Ja, jag vet inte. Jag vet ingenting.

Står ensam på balkongen

Och ser livet åka iväg

Tänkte på det länge

Men nu är det för sent

Jag kunde inte stanna

Eftersom jag inte hörde hemma där

Nu har flera månader gått

Och det börjar bli kallt

Men jag vet att jag inte är vilse

Jag är bara ensam

Men jag tänker inte gråta

Och inte ge upp

Men jag kan inte återvända nu

För att det finns ingen plats för mig längre

Och jag har ingen annanstans att ta vägen

Can´t stop being me, and I can´t stop my control. Want to be free, but I don´t know what freedom is. Anymore.

Locked myself in for to long, now Im out and I don´t know anything. Not even myself.

Want to fall in love and really feel, but my wounds are not healed yet. Want to stop hurting myself, but my god, I just can´t. Please stop looking at me. I can´t stand the stare.

I know that the pain is passing, at some point. I know it´s not forever. But right now, it´s just to painful to handle.

Nothing is ever what it seems. Feelings of the past, hunting me down, making me belive. In something that isnt there.

I am not dead, but I am not completely free. But thats just my burdon to bare.

Thats just me, right now.

Livets miniräknare

Räknar olyckor

Räknar skador

Räknar hur länge allt varar

Livets miniräknare

Tryck in våldtäkt

Tryck in mord

Tryck in sjukhusbesök

Den räknar

Livets siffror

Dödens nummer

Och summan av

Alltihop

Lägg ihop allt

Och då

Ja, då får du svaret

You might not know

Who you really are

Or what you want

Maybe you´re in fear

Of being alone

Or maybe you just want a hand to hold

You need to set me free

Before you hurt yourself again

Your words are not enough

To hold me back anymore

Accept who you are

And be the man you want

Before its to late

You have to realize

That you cant have all the love in world

Accept who I am

And let me be me

Before you loose yourself

And my trust in you

Honey, you have to understand

Your love is not enough

Måste verkligen komma igång med mitt skrivande på allvar igen. Det är svårt när man aldrig kan fokusera till 100% på det, eftersom man alltid gör annat emellan. Just nu är jag uppslukad av att söka jobb, få ett jobb och börja tjäna in pengar.

Man får försöka hitta knep så man kan göra allt, det är svårt ibland men det går om man vill. Yes it does!

Skamset tänker jag

Att jag borde ge upp

Och falla, åter igen

Jag kan nästan nudda vid tanken

Och den känns så skön

Det vore så jävla skönt

Att igen, sluta bry sig

Att inte behöva tänka

Eller ta ansvar

Vara vuxen

Vara anständig

Visst vore det skönt

Att bara låta bladet glida

Trycka in fingrarna

Och slänga ut sig allt

Låta svetten rinna

Tills jag svimmar

Att bara låta bli

Och känna hungern

Tills den till slut

Bara försvinner

Veta att man kunde göra något

Åt smärtan

Bara låta den komma och gå

Tills den kommer igen

Och då vet jag

Att jag är förberedd

Ja, fan

Visst vore det skönt