Senaste inläggen
Livet är ju inte alltid lätt, har man lärt sig genom åren. Det positiva är att det blir bättre, ju starkare man blir. Det negativa är att livet tycks fortsätta vara svårt. Man undrar konstant: När ska det bli bättre då?
Jag vet inte hur de där människorna gör, som påstår sig kunna vara glad och lycklig nästan hela tiden. Ljuger dom, överdriver dom eller är det helt enkelt sanning? Hur kommer man i så fall dit?
Handlar det om att bli nöjd med sig själv, att förlåta sitt förflutna, eller vad?
Jag har bestämt mig för att vara positiv mot livet, och det är jag, men samtidigt så hamnar jag i dessa mörka tankar. Detta gör då att jag samtidigt är positiv men också väldigt negativ, på samma gång. Jag har två olika tankegångar, hela tiden. Detta kan göra mig väldigt ego, eftersom jag är så inne i mig själv hela tiden.
Ja, jag vet inte. Jag vet ingenting.
Står ensam på balkongen
Och ser livet åka iväg
Tänkte på det länge
Men nu är det för sent
Jag kunde inte stanna
Eftersom jag inte hörde hemma där
Nu har flera månader gått
Och det börjar bli kallt
Men jag vet att jag inte är vilse
Jag är bara ensam
Men jag tänker inte gråta
Och inte ge upp
Men jag kan inte återvända nu
För att det finns ingen plats för mig längre
Och jag har ingen annanstans att ta vägen
Can´t stop being me, and I can´t stop my control. Want to be free, but I don´t know what freedom is. Anymore.
Locked myself in for to long, now Im out and I don´t know anything. Not even myself.
Want to fall in love and really feel, but my wounds are not healed yet. Want to stop hurting myself, but my god, I just can´t. Please stop looking at me. I can´t stand the stare.
I know that the pain is passing, at some point. I know it´s not forever. But right now, it´s just to painful to handle.
Nothing is ever what it seems. Feelings of the past, hunting me down, making me belive. In something that isnt there.
I am not dead, but I am not completely free. But thats just my burdon to bare.
Thats just me, right now.
Livets miniräknare
Räknar olyckor
Räknar skador
Räknar hur länge allt varar
Livets miniräknare
Tryck in våldtäkt
Tryck in mord
Tryck in sjukhusbesök
Den räknar
Livets siffror
Dödens nummer
Och summan av
Alltihop
Lägg ihop allt
Och då
Ja, då får du svaret
You might not know
Who you really are
Or what you want
Maybe you´re in fear
Of being alone
Or maybe you just want a hand to hold
You need to set me free
Before you hurt yourself again
Your words are not enough
To hold me back anymore
Accept who you are
And be the man you want
Before its to late
You have to realize
That you cant have all the love in world
Accept who I am
And let me be me
Before you loose yourself
And my trust in you
Honey, you have to understand
Your love is not enough
Måste verkligen komma igång med mitt skrivande på allvar igen. Det är svårt när man aldrig kan fokusera till 100% på det, eftersom man alltid gör annat emellan. Just nu är jag uppslukad av att söka jobb, få ett jobb och börja tjäna in pengar.
Man får försöka hitta knep så man kan göra allt, det är svårt ibland men det går om man vill. Yes it does!
Skamset tänker jag
Att jag borde ge upp
Och falla, åter igen
Jag kan nästan nudda vid tanken
Och den känns så skön
Det vore så jävla skönt
Att igen, sluta bry sig
Att inte behöva tänka
Eller ta ansvar
Vara vuxen
Vara anständig
Visst vore det skönt
Att bara låta bladet glida
Trycka in fingrarna
Och slänga ut sig allt
Låta svetten rinna
Tills jag svimmar
Att bara låta bli
Och känna hungern
Tills den till slut
Bara försvinner
Veta att man kunde göra något
Åt smärtan
Bara låta den komma och gå
Tills den kommer igen
Och då vet jag
Att jag är förberedd
Ja, fan
Visst vore det skönt
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | ||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 | |||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|