Fängslad i stadens dimma

Långt borta från allt som betyder

Någonting fattas

Någonting saknas

Men jag hittar inte vad

Tvingad att ge

Men får inte ta

Förtvivlan i dina ögon när jag slutar ge

Gör mig rädd

Rädd att du aldrig ska sluta ta

Snart har jag slut på saker att ge

Snart måste jag börja ta

Men har du något att ge mig?

Önskar det kunde ta slut nu

För att snart orkar jag faktiskt inte mer

Kanske älskade vi varandra

Tills gryningen tog slut

Kanske hatade vi varandra

Fast det aldrig tog slut

Tog mitt namn i ditt

Fast ditt namn var fel

Och insåg alldeles för sent

Att jag inte kom undan

Såg dig aldrig mer än så

Än pengar med ett namn på

För dig var jag inget annat

Än en hylla att lägga skiten på

Kanske älskade vi att hata varandra

När passionen dog ut

Kanske hatade vi att älska varandra

När vi inte hade mer

Önskade att det var mer än så

Fast det inte fanns något kvar

Trodde på dig till slutet

Och sen fanns du inte kvar

Du ville inte se mig mer

Det gjorde du klart

Skulden gav du mig

Trots att det var din skit som var kvar

Nu är jag här

Och du är där

Jag behöver inte se dig mer

Nej, aldrig mer