Kunde inte somna igår. Tänkte på allt som inte fanns, och det som redan existerar.

Funderade på vilken klänning jag skulle ha på bröllopet. Skulle jag ta någon av de jag redan äger, eller köpa en helt ny?

Jag har en svart jag skulle vilja använda, men man får ju inte använda svart på bröllop. Inte helsvart i alla fall. Tänkte att K inte skulle bry sig, hon bryr sig inte om regler på det sättet.

Undrade om jag någonsin skulle sluta vara rädd och om jag skulle lyckas här i livet. Man måste ju våga om man ska komma någon vart. Funderade på om jag skulle börja gå till en psykolog igen. Men tanken slogs bort fort. Hur ska jag kunna lita på en psykolog igen?

Somnade till slut och drömde mardrömmar. Om platser jag besökt, fast ändå aldrig vart till. Om monster och mörker. Kanske världens undergång. Bara min fantasi som spökar.

Undrar vem jag var, och vem jag är. Och hur hela historien slutar.

Har du vågat se

På vem du faktiskt blev kär i?

På den du påstod dig älska

Den som inte gav upp

Trots att du var som du är

Jag är värre

Än du tror

Gör du mig illa igen

Får du faktiskt skylla dig själv

Jag är inte bättre

Men jag skulle aldrig

Gjort samma sak mot dig

Inte ens om du bad om det

Men nu är du slut

Vi är döda

Och det är över

Låter du bli mig

Så låter jag bli dig

Men rör du mig

Så slår jag ner dig

Tills du får veta hur det känns