Som inget annat fanns, så finns inte jag heller. Önskar ibland att det var annorlunda. Men jag vill inte veta, vad som kunnat hända.

Sömnlös igen, paranoid till max. Vad finns egentligen i mörkret? Tänkte på en mardröm jag hade en gång, hur rädd den gjorde mig. Eftersom det var mer verkligt än overkligt. Skrämde upp mig själv, igen. Och hoppades åter igen att jag aldrig mer ska drömma så.

Nej, nu måste jag gå. Verkligheten kallar.